Byholma station

Byholma ligger vid en vik av sjön Bolmen. I järnvägsstationen inrymdes även poststationen.

En bit in på 1900-talet användes oxar som dragare i Sunnerbo.  Bilden från 1899 visar 
två oxar, som drar ett virkeslass på Byholma järnvägsstation. Karl Johansson, Marsjö, 
är kusk för det unika "ekipaget",  lastat med trävaror från Ryds sågverk. 
Källa: Folke Svedenfors - Gränsbygder II - C W K Gleerups förlag 1954.

Ryds sågverk

Ryds sågverk låg utanför Byholma, nämligen i Odensjö socken. Sågverket har genom tiderna varit en av de största arbetsgivarna i bygden. Även kring sekelskiftet 1900 arbetade många byholmabor på Ryds sågverk. Det var ett tyskt bolag som 1896 byggt upp ett stort ångdrivet sågverk i en vik av Bolmen i Ryd i Odensjö socken. Bolaget köpte bl.a. upp hela den gamla frälsegården Stenhöga  och också säteriet Tiraholm m.fl. Det var ett av de största sågverken i södra Sverige och hade den första elektriska anläggningen i området. 

Sågverket hade eget stickspår från Byholma station, där transporten skedde med oxar som drog vagnarna. Virke från Byholmagården forslades närmaste vägen till sågverket på en för ändamålet byggd bro över gränsbäcken. Man hade också ångbåtar, som förde virke hit från skogrika områden kring Bolmen. 

I sågverket sysselsattes ett hundratal arbetare mestadels från närliggande byar. Verksamheten sköttes av en disponent. Denne bebodde en stor villa, medan man uppförde 3 baracker till arbetarna. Man kan säga att disponenten inte var lojal mot sina arbetsgivare utan drev viss handel vid sidan om. Mycket material försvann också till eldning. Gustav Bengtsson i Hylte var den siste kvarlevande av arbetarna. Förmannen på sågverket hette Rydin.

Det var till en början bara en enda produkt man framställde, nämligen stäver till tunnor, och dessa exporterades främst till Tyskland. Cement hade börjat användas vid byggnation och tunnorna var avsedda att transportera cementen i. Man hade en för tiden modern maskinpark med snabba ramsågar, klyvklingor och cirkelsågar m.m. Ledningar från den stora ångmaskinen förde ånga till mindre maskiner, som drev fräsar och kupade stävern. Över hela området lyste vid behov stora (el)bågljuslampor. Man hade telefonförbindelse mellan de olika enheterna. Arbetstiden var från 6 på morgonen till 7 på kvällen, 13 timmar varav 2 timmar raster.

När Ryds sågverk drivits i likvidation var hela anläggningen till salu 1907 för 5 000 kr, men ingen köpare nappade på detta. En del av byggnaderna revs ner något år senare och maskinerna såldes till skrothandlare i Halmstad. Stickspåret revs också upp. Den höga skorstenen sprängdes 1929 och av den uppfördes Byholma mejeri. Teglet räckte till hela byggnaden. Disponentbostaden finns fortfarande kvar liksom en del ruiner på platsen för sågverket, det som en gång varit så lovande.
 

Vattentagningsanordning för ångdrift fanns i Bolmen och öster om Lidhult.