Rälsbussar på HBJ


Den första boggierälsbussen på HBJ, hösten 1937
HBJ:s styrelse samlad vid den första boggierälsbussen hösten 1937.
Vilhelm Lindström, VD för HBJ (från 1922) och trafikchef på HNJ (1914-1933)
syns i mitten på fotot, klädd i vid skinnrock och svart hatt med högerfoten på rälsen.

 

HBJ fick sin första boggierälsbuss YO hösten 1937. Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad i Umeå hade under några år byggt tvåaxliga rälsbussar till såväl SJ som till enskilda järnvägar. Trafikchef Wetter på trafikdirektionen vid HNJ hade till Hilding Carlsson uttalat intresse för en större boggierälstyp. Hilding Carlsson tog villigt emot uppslaget.

På hösten 1937 var den första boggierälsbussen färdig. Den provkördes på normalspårs-boggier (1067 mm). Dessa monterades nu på rälsbussen. Jag var med vid flera provturer. En tid senare kom säkerhetsinspektör Ståle vid "Väg och Vatten" för besiktning av rälsbussen. Enligt Wetter hade Ståle uttalat tveksamhet mot att vagnen var för klent byggd och den låga vikten.

Efter en provtur till Bolmen fick vi köra in i stall över grav för besiktning av vagnen underifrån. Ståle var mycket nöjd och sade att han sätter största tillåtna hastighet (sth) till 80 km/tim. På sträckan Halmstad-Vislanda hade vi 80 km som sth. Flera smalspårslinjer hade 70 eller 75 som sth.

Nu hade HBJ fått sin första rälsbuss, som fick nummer 20. Den skrotades av SJ 1960 i Malmö. Det sades att Hilding Carlsson byggde under enkla förhållanden och utan ritningar. Historien besannades. När HBJ beställde två stycken reservboggier, då hade han inga mått eller ritningar, utan han hade byggt på gehör. Ritare Sköld på HNJ verkstadskontor gick in i rälsbusstallet och mätte och ritade någon vecka. Nästa rälsbuss, nr 21, erhöll HBJ 1938. Den skrotades också i Malmö 1960. YO nr 20 och 21 var försedda med vakuumbroms. Bromskraften erhölls från insugningsröret på motorn, därför var vagnen helt bromsad när motorn ej var igång.

Skulle vagnen flytta fick bromskraften frigöras med en vev från vagnens yttersida. Klaverdörrarna i förarhytterna manövrerades också med vakuum och vid sidovind kunde dörrarna öppna sig något, vilket inte var önskvärt under den kalla årstiden.

Rälsbuss på Halmstads Östra, 1940-talet
Rälsbuss, 1940-talet (foto från Vislanda)

HBJ beställde ytterligare två stycken rälsbussar från Umeå. Nr 22 och 23, 1944 och 1946. YO 22 hade gengas monterad vid leveransen. Nr 22 och 23 hade tryckluft från en kompressor för broms, dörrar och sandning. En släpvagn nr 101 med postkupé och resgodsutrymme levererades från Umeå 1938 och skrotades i Vislanda 1965. Ytterligare en släpvagn, nr 103 hade resandeutrymme och resgodsutrymme. Den kom från Umeå 1945 och skrotades troligen i Vislanda 1965.

Rälsbuss - foto från 1964
Rälsbuss - foto från 1964

Bankdirektör Marcus Wallenberg visade stort intresse för den första boggierälsbussen. När han kom till Halmstad anordnades en provtur till Bolmen, men det blev motorstörning strax utanför Mahult på grund av bränslebrist. Det visade sig senare att ett bränslefilter var fel monterat från Umeå. Wallenberg återkom senare för en ny provtur som avlöpte lyckligare.

Rälsbuss med gengasdrift
Rälsbuss med gengasdrift

Vi som började köra de första rälsbussarna fick vara med om en stor utveckling från YO 20 till YO 23 och Märstavagnarna. De senare blev förebild till YB 06 som byggdes av Hägglund och söner i Örnsköldsvik och Kalmar Verkstads AB i Kalmar. Dessa kunde multipelkopplas, så att 7-8 vagnar kunde framföras av en förare med motorerna igång i varje vagn. I dessa vagnar fanns även genomgång för konduktören.

 

Olle Carlsson

Rälsbussförare Olle Carlsson
Artikelförfattaren och f.d. rälsbussföraren Olle Carlsson