En nostalgisk tågresa från Halmstad med HBJ


Börge Andersson berättar om en nostalgisk tågresa från Halmstad med HBJ:

En resa i nostalgi kan mycket väl börja från Halmstad Östra och fortsätta till Bolmen med ånglok eller motorvagn eller som vi kallade den, rälsbuss.

Vem minns inte 1:sta, 2:dra eller 3:djeklassvagnarna där det verkligen var skillnad på komforten. Stoppade sittplatser i första och träbänkar i tredje och vem minns inte när vi stuvade in våra skidor i godsvagnen och svårigheten att hitta dem i Mahult, dit vi var på väg.

Vagnarna var fyllda av ungar som skrek till varandra för att överrösta alla andra så att närmsta kompis skulle kunna höra. Inte hade vi kommit så speciellt långt förrän termosflaskan, av plåt med glasflaska inuti, med varm choklad i gick i kras och man blev utan dricka resten av dagen. Men vad gör väl det för det skulle fixa sig och kul skulle vi minsann ha. Vi fick naturligtvis åka i tredjeklassvagnarna.

Stinsen var den som visste allt om stationen och när tågen skulle komma och gå för det var han som fick igång dem eller stopp på dem men sin röda flagga som var fäst vid en käpp/pinne på ena änden och en rund metallplatta, som var vit i mitten och med en grön ring. 

Stinsen vinkade iväg oss vi for iväg med en ”svindlande” fart från Östra Stationen med ett gammalt ånglok som hade svårt i motluten efter det att alla ungar och skidor stuvats in i en godsvagn och emellanåt tjöt ångvisslan, till och med högre än barnen, när lokföraren ville varna andra trafikanter eller djur. Redan efter ett par hundra meter så passerade vi den första järnvägsövergången vid Laholmsvägen där Engelbrektsskolan, Östra cigarraffären, och ”Linkans” kiosk låg och vi for vidare för att hundra meter längre fram mötas av övergång nummer två vid Sperlingsgatan.

Bommarna över Laholmsvägen, 1940-talet
Järnvägsbommarna över Laholmsvägen i Halmstad.
Foto från 1940-talet.
 

Ytterligare hundra meter därefter passerade vi övergång nummer tre vid Linnégatan och nummer fyra vid Petersburgsgatan, som i slutet av 40 talet var obevakad, de två tidigare hade bommar som var runda och vem har väl inte krupit under dem. När vi lämnat Petersburgsgatans övergång så hade vi rest den långa sträckan på ungefär en kilometer och nästan kommit ut ur Halmstads tätort och landsbygden tog vid. På båda sidor om spåret så fanns ett trästaket.

Det var vid Östra cigarraffären vi satt på stentrappan och skrev bilnummer som började på något annat än N-registrerade. Det var stort när det kom A, O, W –registrerade för att inte tala om när det kom någon så långt bortifrån som Danmark.

I mitten på 40-talet så satt vi och undrade hur många tyska soldater det kunde finnas ombord på dessa tåg för vi hade hört de äldre när de pratade om trupptransporter som naturligtvis inte utfördes på Halmstad – Bolmen järnvägen. Visst hittade vi på hyss liksom dagens barn och de kunde ha slutat illa, men är man fem, sex år så förstår man inte att det inte skall ”tuttas eld” i banvallen o.s.v. Det gick bra den gången och jag hoppas att jag är förlåten.

Detta var några tankar och minnen från ”Bolmenbanan” som jag hoppas att någon annan kan fylla på med mer minnen från andra ”stora” stationer utefter denna järnvägshistoria.

Börge Andersson

...tillbaka till Halmstads station  uppil.gif (140 bytes)